Tre år på Stjerneskolan i Torsby.
Nu har jag tagit studenten och det känns väldigt märkligt. Känns inte alls längesen jag trampade runt och suckade i Kvistbergets korridorer.
Om jag skulle sammanfatta åren på Stjerneskolan så skulle jag säga att det har varit en berg och dalbana. Högt och lågt. Det har varit tre roliga år men även tre mycket jobbiga år och allting har varit väldigt , väldigt intensivt. Ett långt förhållande tog slut och på grund av det har jag har överlag mått skit rent, ältat, ifrågasatt och det har varit alltför många ensamma och sömnlösa nätter liggandes i fosterställning och undrandes över vad fan är jag för nått. Det har varit så fruktansvärt jävla jobbigt och det kniper till i hjärtat på mig när jag tänker tillbaka på den jobbigaste perioden, en sån trasig liten och dum Fanny. Synd att en sådan sak kan påverka en hel gymnasietid, men jag är en känslomänniska och man kan aldrig påverka eller ändra på sina känslor. Och alla vet väl att första kärleken gör ont som fan. Kommer ihåg att vi pratade om hur kul vi skulle ha tillsammans i Torsby, allt vi skulle göra och alla middagar vi skulle laga och äta och hur mysigt det skulle bli med två lägenheter och det gör verkligen ont i mig att det inte blev så. Jag har undrat om jag skulle ha ångrat att jag blev så krossad av det, att jag lät det påverka hela gymnasietiden, men jag har insett att det var så, det var så det var. Man kan inte tvinga sig själv att bli lycklig. Det går inte att tvinga fram känslor. Upptäckte Kent i samma veva och jag kan ärligt säga att det har räddat mig från att helt gå under, går inte att beskriva vilken betydelse Kent har för mig.
Jag har träffat så många underbara människor och jag har fått många nya kompisar. Är så glad att jag träffade samhäll och naturtjejerna, vi har hängt stadigt under åren och jag vet att jag kommer hålla kontakten med allihopa. Är så tacksam att jag träffade dessa härliga människor, tror inte jag hade trivts lika bra här om jag inte hade träffat dem.
Och allt häng med alla från dalen, det har varit en väldig trygghet.
Jämförde Kvistbergstiden och Stjernetiden igår när jag var på väg till studentfrukosten. Med handen på hjärtat måste jag nog säga att Kvistberget var en lyckligare tid, jag var lyckligare och det mesta var så enkelt och lättsamt, även om man gnällde då. Men Stjerne har varit mycket mer erfarenhetsrikt. Jag har vuxit så mycket i mig själv under dessa år och jag vet att jag klarar det mesta. Älskade/hatade Torsby och Stjerneskolan... Gjorde ett bra val när jag valde att tillbringa min gymnasietid här.
Om jag skulle sammanfatta åren på Stjerneskolan så skulle jag säga att det har varit en berg och dalbana. Högt och lågt. Det har varit tre roliga år men även tre mycket jobbiga år och allting har varit väldigt , väldigt intensivt. Ett långt förhållande tog slut och på grund av det har jag har överlag mått skit rent, ältat, ifrågasatt och det har varit alltför många ensamma och sömnlösa nätter liggandes i fosterställning och undrandes över vad fan är jag för nått. Det har varit så fruktansvärt jävla jobbigt och det kniper till i hjärtat på mig när jag tänker tillbaka på den jobbigaste perioden, en sån trasig liten och dum Fanny. Synd att en sådan sak kan påverka en hel gymnasietid, men jag är en känslomänniska och man kan aldrig påverka eller ändra på sina känslor. Och alla vet väl att första kärleken gör ont som fan. Kommer ihåg att vi pratade om hur kul vi skulle ha tillsammans i Torsby, allt vi skulle göra och alla middagar vi skulle laga och äta och hur mysigt det skulle bli med två lägenheter och det gör verkligen ont i mig att det inte blev så. Jag har undrat om jag skulle ha ångrat att jag blev så krossad av det, att jag lät det påverka hela gymnasietiden, men jag har insett att det var så, det var så det var. Man kan inte tvinga sig själv att bli lycklig. Det går inte att tvinga fram känslor. Upptäckte Kent i samma veva och jag kan ärligt säga att det har räddat mig från att helt gå under, går inte att beskriva vilken betydelse Kent har för mig.
Jag har träffat så många underbara människor och jag har fått många nya kompisar. Är så glad att jag träffade samhäll och naturtjejerna, vi har hängt stadigt under åren och jag vet att jag kommer hålla kontakten med allihopa. Är så tacksam att jag träffade dessa härliga människor, tror inte jag hade trivts lika bra här om jag inte hade träffat dem.
Och allt häng med alla från dalen, det har varit en väldig trygghet.
Jämförde Kvistbergstiden och Stjernetiden igår när jag var på väg till studentfrukosten. Med handen på hjärtat måste jag nog säga att Kvistberget var en lyckligare tid, jag var lyckligare och det mesta var så enkelt och lättsamt, även om man gnällde då. Men Stjerne har varit mycket mer erfarenhetsrikt. Jag har vuxit så mycket i mig själv under dessa år och jag vet att jag klarar det mesta. Älskade/hatade Torsby och Stjerneskolan... Gjorde ett bra val när jag valde att tillbringa min gymnasietid här.
Kommentarer
Trackback
