solkattt

Städade och flyttade i onsdags och torsdags, fruktansvärt jobbigt. Jag har trappor som är ... extremt jobbiga och nerför där bar vi 11-12 st banankartonger, soffan, madrassen, spegeln, kuddar, sängbord och aaaaaah allt. Darrade så i armarna efteråt att det var svårt att äta. Hade ont i kroppen i några dagar efteråt, har ni aldrig flyttat så förstår ni inte hur tungt och jobbigt det är!  Satan i gatan alltså..

Iallafall så lämnade vi in nyckeln i torsdags.. Trodde jag skulle vara småledsen  hela dagen, men då ville man bara ha ut all skit. Haha. Men sen när jag låste dörren för sista gången.. Då kändes det. Då hade jag ingen lägenhet kvar sen. Allan var iallafall sist ut. (Ugglan) Han var först in, av alla saker i lägenheten för tre år sen, och då skulle han ju såklart vara sist ut, lite symboliskt sådär. Det känns lite tråkigt, men ändå lite skönt, fan, Torsby.. Jag känner att jag är klar där nu, jag har sprungit runt där nu i tre år, och det var dags nu att flytta. Låste dörren om tre års minnen när jag vred om nyckeln för sista gången. Det var skönt att lämna det där, och livet där och så, fick ett avslut  och hejdå liksom.  

Det jag kommet sakna mest är min sovplats, sovalkoven... Sov så himla skönt i Torsby, det var ett lugnt hyreshus och liksom.. lugnt och skönt. Elementet lät litegrann, sådär gött sövande. I hus så är det oftast knäpptyst och sen BANG!!!! så knakar det till nånstans jättehögt och så blir det knäpptyst igen osv. För en lättskrämd människa som jag är så tycker jag inte om det..

Nu går jag och Allan vidare! Nu står han i fönstret här hemma och spanar ut. Men vi letar efter ett nytt boende till hösten, det är så skönt att ha ett eget hem alltså, att ha sina saker. Så jag längtar efter ett nytt place. Förhoppningsvis i Oslo eller Jessheim! Då ska han med också såklart :)